heahog

imorgon är det dags för babycafé igen. Det är så länge sen vi var där & det är länge sen Charlie lekte med nån annan bebis,så jag tror vi ska dit.

Hans kompis Jolin är förkyld & febrig igen, hon fick bara vara frisk i nån dag stackarn...

Inatt sov barnens kusin Emma här. Det var länge sen hon gjorde det. Hämtade henne & hennes mormor skickade med en mjuk kaka, Herman-kaka, som var sjukt god! påminde lite om sockerkaka, fast med choklad bitar, nötter, äpple & lite kanel,tror jag. krävde genast receptet ^^

Flisan åkte iväg för att kolla lite kläder i Haninge med en klasskompis idag,så hon lämnade Emma vid stationen där hon bor, eftersom det är en station på vägen mot Haninge.

Jag fick besök av min kompis som skulle fått sin andra son i måndags.. Men den bebben är seg ^^ Han ville ut flera ggr under graviditeten, tex i v 25 & 33, men nu när han får komma ut, då vägrar han *S*
Hennes mage är sjukt stor! Eller stor.. Den är låg & avlång... Hon har ingen mage direkt under bysten, den kommer en bit nedanför, ser jätteobekvämt ut :(

Min kompis hade med sig en bok som en avliden väns mamma skrivit om honom. Jag har vetat om att hon skulle skriva den, att den blev klar osv & skulle beställa den, men det har aldrig blivit av. Nu har hon gjort om boken, så nu är det en pocket & den är utgiven av hennes egna förlag.

Jag kollade upp förlaget på nätet, visste ju inte att det var hennes egna & där har hon berättat lite om sig & min kompis. Hon har lagt ut några bilder på honom som vuxen vilket blev lite av en chock.

Jag såg att det var han, men det var ändå inte han... Blev tårögd flera ggr , till och med nu & jag saknar honom...
Han tappade ju kontakten med oss gamla vänner i mitten av tonåren.. Jag träffade honom nån gång efter, men inget mer. HAn förändrades,liksom jag...

Killen jag var tillsammans med då min vän tog livet av sig, han kunde inte förstå min sorg. Han tyckte att man inte kunde sörja någon man inte umgåtts med på flera år...Min väns begravning var det sorgligaste jag varit med om, ändå var den vacker på nåt sätt.

Jag läste lokalblaskan en höstmorgon, kom tills dödsannonserna,såg hans namn,ålder & vad alla vi vänner nog ser som en symbol för honom, en katt. Han älskade katter väldigt mkt. Jag visst att det var han, även om jag inte ville tro det... Jag var helt chockad & ringde en gemensam kompis (Pappa Anna som jag kallar henne efter att hon var med på Charlies förlossning). Hon låg & sov när jag frågade om hon kom ihåg hans födelsedatum & jag fick det bekräftat.

Sätt dig ner om du står upp & håll inte i din dotter sa jag. Hon låg i sängen,så jag berättade att vår vän var död. Jgag fick upprepa det några ggr, sen brast hon ut i gråt. Jag höll på att börja gråta själv, men när jag hörde hysterin i hennes gråt blev jag lugn & liksom den tröstande istället.

Hon väckte inte sin man, hon slängde på sin lilla dotter ytterkläder,tog en blöja i handen & sprang hem till mig, klockan var säkert 8-8.30 på morgonen.

Hon läste dödsannonsen & grät vid mitt köksbord medan jag tog hand om hennes dotter. När hon lugnat sig gick vi igenom vilka gamla vänner vi hade telenummer till osv.

På begravningen var vi bara 5st. Många gamla vänner hade ju flyttat eller så fick vi inte tag i dom helt enkelt.
Vi 5 grät helt hysteriskt, hans mamma var rätt lugn, hon hade nog fått lugnade för att klara av allt.

Jag ska inte berätta så mkt mer, jag blir så sorgsen, men vi kände inte honom som vuxen. För oss var han fortfarande vår störtsköna kompis,som hittade på en massa tok & som var genomsnäll :)

Att se bild på honom som vuxen... det var lite tufft.. & jag kan erkänna att jag har lite skuldkänslor.

Jag bestämde mig iaf för att skriva till hans mamma, för att beställa boken, en till mig & en till Pappa Anna som hon ska få när hon fyller år. Jag vet att hon vill ha boken & den kommer betyda otroligt mkt för henne. Det är det minsta jag kan göra efter att hon coachade mig under förlossningen.

Om ni vet vem hon är, Scchhh, säg inget ;)