Flisans förlossning
Flisan var beräknad till den 13.e maj 1997. Graviditeten var underbar, mådde bara illa 2 ggr, svullnade inte förrens i 8.e månaden & då syntes det tom på läpparna, som blev väldigt fylliga ^^ (har alltid varit avis på lillasysters vackra fylliga läppar)
Dotra ville dock inte ut förrens den 24.e maj.. Jag följde alla råd jag fick för att sätta igång förlossningen utom att dricka ricinolja. tur var väl det, för det är livsfarligt för barnet!
På kvällen fredagen 23.e maj vid 23.45 skulle jag på toa & blir förvånad över att det rinner när jag drar ner trosorna... Sen kissade jag men det fortsatte rinna.. Trodde naturligtvis att jag kissat på mig först, men sen insåg jag ju att det var fostervatten...
Det började pirra i hela kroppen, jag blev både rädd, otålig & glad på samma gång & jag ropade på hennes pappa att vattnet gått.
Ringde till förlossningen som sa att vi inte skulle komma in förrens jag hade fått värkar & det var 3-5 min mellan. Jag tyckte det verkade lite kort tid emellan, vi bodde ju ändå 5 mil därifrån.
Ringde lillasyster som skulle vara med & fotografera & hon kom som skjuten ur en kanon vid 01 på natten. Satt & spelade kort i köket i väntan på värkar, som satte igång 02.20.
Vid 4 eller 5 på morgonen gick vi & la oss & gick upp igen vid 9. Då kom värkarna tätare, så vi åt frukost, packade en väska & ringde taxi.
Taxin kom kl 10.45 & vi hoppade in. Till vår förvåning skulle den hämta upp 2 pers till, vilket var mkt konstigt.. Helt plötsligt hade "min" taxi blivit en samtransport & vi var en person för mkt.
Jag förklarade att ingen sagt nåt om det & att jag enligt sjukresekortet hade rätt att ta med mig min sambo & syrran, en eller flera passagerare stod det. Föraren ringde till chefen på Kerstins taxi, som snäsigt sa att det inte gällde & att vi skulle haft intyg på det. Föraren sa att det står så på kortet, men det spelade ingen roll..
Syrran fick hoppa ur vilket gjorde både henne & mig lessna...
Färden till Södertälje BB gick bra, hade jobbiga värkar, men kunde andas lugnt (in genom näsan, ut genom munnen) & då släppte de ganska fort.
11.45 var vi vid akutmottagningen på Södertälje BB & den andra passageraren, en granne till Flisans "farfar" undrade vad vi skulle dit & göra. Föda barn svarade jag & tanten tappade nästan hakan ha ha ha ha :)
men herregud, har du ens värkar ? frågade hon mig. Jag har inte märkt ett dugg, sa hon efter att jag svarade ja ^^
Skrevs iaf in & fick genomgå den trevliga tarmsköljningen.. Värkarna blev värre & värre & vi gick omkring på sjukhuset. Sen ringde vi syrran som skulle komma med bussen.Strax efter 13 fick jag en sån djävulsk värk, att ingenting hjälpte. När den äntligen var över skyndade vi oss till mitt rum.
Värkarna kom tätare & gjorde mer & mer ont, men barnmorksan hade knappt tid med mig. Jag bad om smärtstillande, jag ville ha ryggmärgsbedövning, men hon vägrade. Istället gav hon mig akupunkturnålar & en värmedyna över magen, trots mina vilda protester. Sen lämnade hon mig...
Jag kände mig så liten & ville bara därifrån..
Strax innan 14 kom första krystvärken. Barnmorskan kom in igen men sa att jag inte krystade alls, sen gick hon igen. sen kom en sköterska in & såg att jag verkligen krystade, så hon gick för att hämta barnmorskan. Barnmorskan kom, men nu var det en ny. Den förra hade slutat för dagen & den nya var verkligen trevlig.
Syrran kom & började fota, men det var för sent för ryggmärgsbedövning. Jag fick enbart lustgas, men jag kämpade på. "krysta som när du skiter" sa barnmorskan, vilket jag gjorde.. Men då blev det ju fel, ungen skulle ju inte ut den vägen...
Vid 15.30 fick jag lokalbedövning i underlivet & sen klipptes jag upp, utan att bedövningen tagit... 15.43 såg Felicia dagens ljus, 53 cm lång & 4085gr tung :)
Blev sydd 1 timme efter, hur många stygn det blev har jag ingen aning om. Vet bara vad min BM på mvc sa 1 vecka efter, när några stygn lossnat & det hängde en slamsa som skulle tas bort, det såg ut som ett broderi... Hon fick ta bort en massa stygn, vilket resulterade i att jag fick problem i 2 år efter.
När de la Flisan på mitt bröst vågade jag knappt ta i ungen, men sen la jag henne till rätta så hon kunde amma. Jisses vilken smärta det var *S*
Vi fick ett familjerum vilket jag var glad över. Efter den nonchalerande barnmorskan var jag inte stor, så jag kände mig väldigt liten så fort jag gick ut ur rummet. Mycket av det berodde oxå på att jag alltid hade nån barnmorska bakom mig, vare sig jag bara skulle byta blöja eller hämta nåt klädesplagg till Flisan.
under besökstiden på söndagen dkulle bla min mamma & liellebror Micke komma, samt min pappa, min låtsasmamma & lillasyster. Inför besöket ville jag ge Flisan ett bad, vilket alla andra mammor & pappor gjorde.
Vi fick vänta & vänta, så in i det sista fick vi äntligen gå fram. Men ingen av oss fick bada henne. Istället var det en surmulen barnmorska som tog tag i Flisan, stoppade ner henne i vattnet, tvättade snabbt, torkade frotterande & slet en kam över hennes huvud, vilket fick mitt hjärta att slå fortare av oro.
Sen tjatade personalen på oss att vi inte fick ha kvar rummet, de ville att vi skulle flytta ut redan på söndagsmorgonen, men då sa vi ifrån. Vi hade blivit lovade rummet & min Bm på mvc hade skrivit att vi skulle få bo där så länge som möjligt.
På måndagen kom de återigen in & sa att jag skulle flytta till en sal, men då bestämde jag att åka hem. Jag vägrade vara kvar där & speciellt när jag upplevde att de bara körde över mig. De blev sura & tvingade mig att vara kvar & bli kollad i underlivet. Frågade kvinnan som undersökte mig hur många stygn det var & hon frågade snäsigt varför jag ville veta. Jag svarade som det var, att jag ville veta av eget intresse men oxå för att berätta för mina kompisar som berättat för mig om deras förlossningar & ev stygn osv. "Det är väl inget att berätta om" var svaret jag fick. "Det är för många stygn för att kunna räknas".
Vi packade ihop våra saker & ringde taxi. Bad om en uppblåsbar sittring eftersom jag var så sydd ut & invändigt & hade stort besvär att sitta, fick ju sitta på ena skinkan men inte ens det hjälpte så bra. Fick ingen sittring...
Kände mig inte omtyckt & kände mig mindre än 22 år... Jag var helt övertygad om att de trodde jag var mkt yngre & därför var tjuriga...
Kom hem, dumpade av oss packningen, jag ammade Flisan & sen åkte vi ner på stan för att köpa det sista vi behövde till henne. Dum som jag var tog jag på mig högklackade skor & knatade omkring i nån timme.
Åkte hem & pappa, hans fru & lillasyster skulle komma på besök med bla ett skötbord att ha på badkaret till oss. Kommer in i porten, trycker på hissen, vi bodde längst upp, på 6.e våningen, men ingen hiss kommer...
Flisans pappa går upp för att kolla om dörren inte är stängd eller om hissen verkligen är trasig... Den var verkligen trasig...
Vi fick snällt vänta på pappa & dom, men det dröjde nog inte så länge. De blev inte lyckliga över att få veta att vi var tvugna att gå hela vägen upp, men de hjälptes åt & jag bar Flisan. Väl hemma fixade jag fika & sen satt vi i vardagsrummet, fikade, pratade & beundrade Flisan. Helt plötsligt säger min låtsasmamma att jag ser så himla blek ut & att jag borde vila. Jag tyckte att jag var pigg, men hon insisterade & sa att jag måste vila, så jag gav med mig. De åkte hem & jag la mig med Flisan & jag minns att jag kände tacksamhet mot min låtsasmamma för att hon insisterat, för allt bara snurrade när jag la mig ner & jag sov rätt hårt & länge. Tur att Flisan åt med ca 3-4 timmar mellan amningarna...
Flisan var en grymt snäll bebis, sov hela nätter från 1 månad osv. Skrek nästan aldrig & var så himlans söt :)
Vid 3 månaders ålder fick hon för sig att hon skulle sitta upp. Min vän som hade en 2 månader äldre flicka påpekade detta för mig när vi var ute & gick. Flisan hade då tagit tag om kanterna på vagnen & försökte sätta sig. Efter det fick hon ha en kudde bakom ryggen, men det dög inte, så vid 4½ månad ca, fick hon sitta i sittdelen.
Dotra ville dock inte ut förrens den 24.e maj.. Jag följde alla råd jag fick för att sätta igång förlossningen utom att dricka ricinolja. tur var väl det, för det är livsfarligt för barnet!
På kvällen fredagen 23.e maj vid 23.45 skulle jag på toa & blir förvånad över att det rinner när jag drar ner trosorna... Sen kissade jag men det fortsatte rinna.. Trodde naturligtvis att jag kissat på mig först, men sen insåg jag ju att det var fostervatten...
Det började pirra i hela kroppen, jag blev både rädd, otålig & glad på samma gång & jag ropade på hennes pappa att vattnet gått.
Ringde till förlossningen som sa att vi inte skulle komma in förrens jag hade fått värkar & det var 3-5 min mellan. Jag tyckte det verkade lite kort tid emellan, vi bodde ju ändå 5 mil därifrån.
Ringde lillasyster som skulle vara med & fotografera & hon kom som skjuten ur en kanon vid 01 på natten. Satt & spelade kort i köket i väntan på värkar, som satte igång 02.20.
Vid 4 eller 5 på morgonen gick vi & la oss & gick upp igen vid 9. Då kom värkarna tätare, så vi åt frukost, packade en väska & ringde taxi.
Taxin kom kl 10.45 & vi hoppade in. Till vår förvåning skulle den hämta upp 2 pers till, vilket var mkt konstigt.. Helt plötsligt hade "min" taxi blivit en samtransport & vi var en person för mkt.
Jag förklarade att ingen sagt nåt om det & att jag enligt sjukresekortet hade rätt att ta med mig min sambo & syrran, en eller flera passagerare stod det. Föraren ringde till chefen på Kerstins taxi, som snäsigt sa att det inte gällde & att vi skulle haft intyg på det. Föraren sa att det står så på kortet, men det spelade ingen roll..
Syrran fick hoppa ur vilket gjorde både henne & mig lessna...
Färden till Södertälje BB gick bra, hade jobbiga värkar, men kunde andas lugnt (in genom näsan, ut genom munnen) & då släppte de ganska fort.
11.45 var vi vid akutmottagningen på Södertälje BB & den andra passageraren, en granne till Flisans "farfar" undrade vad vi skulle dit & göra. Föda barn svarade jag & tanten tappade nästan hakan ha ha ha ha :)
men herregud, har du ens värkar ? frågade hon mig. Jag har inte märkt ett dugg, sa hon efter att jag svarade ja ^^
Skrevs iaf in & fick genomgå den trevliga tarmsköljningen.. Värkarna blev värre & värre & vi gick omkring på sjukhuset. Sen ringde vi syrran som skulle komma med bussen.Strax efter 13 fick jag en sån djävulsk värk, att ingenting hjälpte. När den äntligen var över skyndade vi oss till mitt rum.
Värkarna kom tätare & gjorde mer & mer ont, men barnmorksan hade knappt tid med mig. Jag bad om smärtstillande, jag ville ha ryggmärgsbedövning, men hon vägrade. Istället gav hon mig akupunkturnålar & en värmedyna över magen, trots mina vilda protester. Sen lämnade hon mig...
Jag kände mig så liten & ville bara därifrån..
Strax innan 14 kom första krystvärken. Barnmorskan kom in igen men sa att jag inte krystade alls, sen gick hon igen. sen kom en sköterska in & såg att jag verkligen krystade, så hon gick för att hämta barnmorskan. Barnmorskan kom, men nu var det en ny. Den förra hade slutat för dagen & den nya var verkligen trevlig.
Syrran kom & började fota, men det var för sent för ryggmärgsbedövning. Jag fick enbart lustgas, men jag kämpade på. "krysta som när du skiter" sa barnmorskan, vilket jag gjorde.. Men då blev det ju fel, ungen skulle ju inte ut den vägen...
Vid 15.30 fick jag lokalbedövning i underlivet & sen klipptes jag upp, utan att bedövningen tagit... 15.43 såg Felicia dagens ljus, 53 cm lång & 4085gr tung :)
Blev sydd 1 timme efter, hur många stygn det blev har jag ingen aning om. Vet bara vad min BM på mvc sa 1 vecka efter, när några stygn lossnat & det hängde en slamsa som skulle tas bort, det såg ut som ett broderi... Hon fick ta bort en massa stygn, vilket resulterade i att jag fick problem i 2 år efter.
När de la Flisan på mitt bröst vågade jag knappt ta i ungen, men sen la jag henne till rätta så hon kunde amma. Jisses vilken smärta det var *S*
Vi fick ett familjerum vilket jag var glad över. Efter den nonchalerande barnmorskan var jag inte stor, så jag kände mig väldigt liten så fort jag gick ut ur rummet. Mycket av det berodde oxå på att jag alltid hade nån barnmorska bakom mig, vare sig jag bara skulle byta blöja eller hämta nåt klädesplagg till Flisan.
under besökstiden på söndagen dkulle bla min mamma & liellebror Micke komma, samt min pappa, min låtsasmamma & lillasyster. Inför besöket ville jag ge Flisan ett bad, vilket alla andra mammor & pappor gjorde.
Vi fick vänta & vänta, så in i det sista fick vi äntligen gå fram. Men ingen av oss fick bada henne. Istället var det en surmulen barnmorska som tog tag i Flisan, stoppade ner henne i vattnet, tvättade snabbt, torkade frotterande & slet en kam över hennes huvud, vilket fick mitt hjärta att slå fortare av oro.
Sen tjatade personalen på oss att vi inte fick ha kvar rummet, de ville att vi skulle flytta ut redan på söndagsmorgonen, men då sa vi ifrån. Vi hade blivit lovade rummet & min Bm på mvc hade skrivit att vi skulle få bo där så länge som möjligt.
På måndagen kom de återigen in & sa att jag skulle flytta till en sal, men då bestämde jag att åka hem. Jag vägrade vara kvar där & speciellt när jag upplevde att de bara körde över mig. De blev sura & tvingade mig att vara kvar & bli kollad i underlivet. Frågade kvinnan som undersökte mig hur många stygn det var & hon frågade snäsigt varför jag ville veta. Jag svarade som det var, att jag ville veta av eget intresse men oxå för att berätta för mina kompisar som berättat för mig om deras förlossningar & ev stygn osv. "Det är väl inget att berätta om" var svaret jag fick. "Det är för många stygn för att kunna räknas".
Vi packade ihop våra saker & ringde taxi. Bad om en uppblåsbar sittring eftersom jag var så sydd ut & invändigt & hade stort besvär att sitta, fick ju sitta på ena skinkan men inte ens det hjälpte så bra. Fick ingen sittring...
Kände mig inte omtyckt & kände mig mindre än 22 år... Jag var helt övertygad om att de trodde jag var mkt yngre & därför var tjuriga...
Kom hem, dumpade av oss packningen, jag ammade Flisan & sen åkte vi ner på stan för att köpa det sista vi behövde till henne. Dum som jag var tog jag på mig högklackade skor & knatade omkring i nån timme.
Åkte hem & pappa, hans fru & lillasyster skulle komma på besök med bla ett skötbord att ha på badkaret till oss. Kommer in i porten, trycker på hissen, vi bodde längst upp, på 6.e våningen, men ingen hiss kommer...
Flisans pappa går upp för att kolla om dörren inte är stängd eller om hissen verkligen är trasig... Den var verkligen trasig...
Vi fick snällt vänta på pappa & dom, men det dröjde nog inte så länge. De blev inte lyckliga över att få veta att vi var tvugna att gå hela vägen upp, men de hjälptes åt & jag bar Flisan. Väl hemma fixade jag fika & sen satt vi i vardagsrummet, fikade, pratade & beundrade Flisan. Helt plötsligt säger min låtsasmamma att jag ser så himla blek ut & att jag borde vila. Jag tyckte att jag var pigg, men hon insisterade & sa att jag måste vila, så jag gav med mig. De åkte hem & jag la mig med Flisan & jag minns att jag kände tacksamhet mot min låtsasmamma för att hon insisterat, för allt bara snurrade när jag la mig ner & jag sov rätt hårt & länge. Tur att Flisan åt med ca 3-4 timmar mellan amningarna...
Flisan var en grymt snäll bebis, sov hela nätter från 1 månad osv. Skrek nästan aldrig & var så himlans söt :)
Vid 3 månaders ålder fick hon för sig att hon skulle sitta upp. Min vän som hade en 2 månader äldre flicka påpekade detta för mig när vi var ute & gick. Flisan hade då tagit tag om kanterna på vagnen & försökte sätta sig. Efter det fick hon ha en kudde bakom ryggen, men det dög inte, så vid 4½ månad ca, fick hon sitta i sittdelen.
Kommentarer
Postat av: Leas mamma Sandra
haha jo men det går så fort när de väl börjar. Lea har faktiskt varit ganska tidig när det gäller allt som har med rörelse att göra, så man har fått göra allt säkert.
Postat av: louise
inte tid? haha tid är fan det enda han har ju..inte för jag har största koll på vad han gör nu för tiden om dagarna men han säger att den enda han gör är att va hos daniel i stora vika..han bor väl där numera..jag tror han blivit lite lat :P Han e väl mest med daniel, fredrik o rasmus antar jag..ser på film å slappar :P latmask säger ja alltså..tror de kan va nyttigt för han o göra lumpen så han tar tag i sitt liv lite..
Varför har du förbud å träffa jonny? :P låter ju inge skoj!
Trackback
