6 maj 2007

Den dagen fick jag äntligen åka hem med Charlie. Jag var så glad att inget inträffade så vi var tvungna att stanna kvar!

Min rumskompis på Samvården (avd på neonatalen, där föräldrarna själva tar hand om sitt barn när det anses så pass starkt eller friskt. Dock har man tillgång till Neopersonal dygnet runt) & hennes sambo fick höra flera ggr att de skulle få åka hem med deras son, men det blev alltid uppskjutet pga att hans billrubinvärden (gulsot) alltid steg efter avslutad solning...

 Den stackaren låg & solade 12 timmar i sträck, med korta pauser för amning. Mamman var ofta helt knäckt, liksom jag , fast jag var knäckt av helt andra skäl. Sen gjorde ju den berömda mammabluesen sitt oxå...

Charlies billrubinvärden låg alltid under 200, runt 190, så han behövde inte sola, vilket var skönt.

Flisan skulle åka själv med pendeln till mig eftersom ingen hade tid att komma in med henne & hon är ju sån mammagris...  Hon visste hur hon skulle åka & jag skulle ha tät mobilkontakt med henne. Detta hade vi bestämt på onsdagen, då Charlie var exakt 14 dagar gammal & började amma så mkt själv.

Redan då sa personalen att vi nog skulle få åka hem på fredagen med Hemsjukvård, dvs en sköterska som kom hem & kollade till barnet, vägde & så.  sa inget till Flisan ifall det inte blev av.

på torsdagen fick jag lära mig lungräddning, ifall nåt skulle hända med sonden eller om Charlie skulle få bröstmjölk på nåt annat sätt i lungorna eller riskera att få det, om tex sonden åkt upp ur magsäcken & lagt sig utanför magmunnen.

Att komma ihåg & pränta in att man inte ska blåsa in luft på en bebis eller litet barn som man gör på en vuxen är nog det svåraste...  Eller att komma ihåg hur mkt huvudet ska vara lutat bakåt eller inte, det är oxå svårt..

Lutar man bak för mkt så kan tungan täppa till.. Man blåser inte in luft i en bebis eller ett spädbarns mun, man "släpper" bara in luften man har "normalt" i munnen.

Jag övade många ggr på räddningsdockan, just för att försöka pränta in det där & för att pränta in hur man ska göra om man upptäcker att barnet satt nåt i halsen eller håller på att få ner nåt i lungorna eller har fått ner nåt där.

Har haft användning många ggr av just lungräddningen, att "tömma" barnet på nåt som satt sig i halsen eller åkt ner i lungorna. Charlie hade en förmåga när han började äta mat & sen för varje ny "månadsburk". Oftast får han upp det, men många ggr behövde han hjälp & de ggr gick det både fort & bra.

******************************************************************************************************************************

Kalla på mer hjälp vid hjärt-lungräddning av barn

Om det finns andra i närheten be någon av dem ringa nödnumret 112 så snart du ser att det inte går att få liv i barnet.

Är du ensam på olycksplatsen, starta hjärt-lungräddning (kompressioner och inblåsningar). Ring nödnumret 112 när du har upprepat 30 kompressioner och 2 inblåsningar en gång.

Gör så vid hjärt-lungräddning: spädbarn under ett år

  • Hjärt-lungräddning av spädbarn följer i princip samma teknik som för vuxna, men kompressionerna och inblåsningarna måste anpassas till barnets storlek.
  • Var extra försiktig när du öppnar luftvägarna. Lyft hakan bara med ett finger och akta dig för att böja huvudet alltför mycket bakåt, så att tungan inte kan täppa till luftvägarna.
  • Täck barnets mun och näsa med din egen mun. Blås bara in så mycket luft att bröstkorgen börjar höja sig.
  • Pressa med 2?3 fingrar på nedre delen av bröstbenet. Gör först 5 inblåsningar. Därefter är rytmen 30 kompressioner och 2 inblåsningar.


******************************************************************************************************************************



Iaf, på fredagen den 6.e maj hade jag planerat att Flisan skulle komma in till oss på sjukan. När vi fått klarttecken att åka hem, bestämde jag mig för att möta henne vid pendelstågsstationen, med Charlie i barnvagnen. vi skulle gå in i Huddinge Universitet Sjukhus entré, åka upp till vår avdelning, där jag skulle låtsas behöva byta blöja på Charlie & be henne vänta utanför. ( Inga sjuka eller barn under 12 år eller andra släktingar annat än pappan fick komma in pga risken för RS-viruset)

Sen skulle jag hämta våra packade tillhörigheter & ta farväl av personalen, komma ut till Flisan & säga att vi skulle åka hem.  Jag kunde se hennes överlyckliga min när jag planerade detta, men...

Dagen innen eller om det var på morgonen så ringde hon & sa att hon bestämt att leka med en kille i klassen, som hon gått på samma dagis med. "jag kan ju komma på lördag istället mamma eller blir du så ledsen nu? Jag kan ju byta dag om du vill, fast jag vill så gärna leka med honom"

Kunde ju inte neka henne att leka med honom... Bestämde att ringa från taxin & be henne springa ut till vägen, så hon kunde hoppa in där.

En sköterska följde med mig & Charlie ner till entrén, behövde ju hjälp med alla saker. Jag lånade en bilbarnsstol från avdelningen.

När jag skulle ringa & beställa sjukresa hem, hade inte mitt kort registrerats av sköterskan ordentligt, så hon fick åka upp & fixa det. Det tog en fasligt lång tid innan allt var klart & vi var på väg hem.

Taxichauffören körde dessutom den längsta & jobbigaste vägen hem, via Tumba & ut på gamla Södertäljevägen mot Nynäs. Den är kringelkrokig med många backar.. Han hade kunnat köra ut på motorvägen, men han kke inte visste det & jag visste inte vilken väg vi var på förrens jag kände igen mig på vägen från Tullinge mot Tumba...

Kom iaf hem till slut & bar upp allt själv. Det var tungt... Att komma hem var verkligen inte roligt.. 3 veckor tidigare hade min låtsasmamma & lillasyster varit hem till mig (första veckan jag låg på sjukan) . De hade städat på nedervåningen, möblerat om, tagit dit blommor, sofföverdrag & dukar & det var så himla fint!  Tror jag har berättat att jag var hem en sväng för att hämta kläder & hälsa på Flisan, min kompis Rogga från Köping skjutsade mig. höll på att börja gråta när jag såg hur fint de gjort :)

När jag nu klev in med Charlie & alla saker höll jag på att börja gråta igen, men inte av lycka.. Det var skitigt & stökigt & jag höll på att få panik...

Kattlådan stank & katten var skraj...

Tänker inte berätta vilka som stökat ner & varför, det är något jag vill behålla för mig själv, men det var inte kul...

I vilket fall som helst, jag ringde Flisan å mobilen, men hon svarade inte. Ringde hem till hennes kompis, men hon var ute. Bad dom hälsa henne att ringa hem, vilket hon gjorde...  Sen tog det inte många sekunder innan hon skrek av lycka i telefonen & inom 15 min hade hon fått skjuts hem & vi kramades :)

För exakt 1 år sen, kämpade jag fortfarande för att hinna städa klart här hemma, vilket inte var lätt.. Charlie åt & gör det fortfarande (pga Neo, där de blir itvingade mat var 3.e timma, från amnings början till nästa)  var 3.e timme, amningen tog cirka 1- 1½ timme, så jag hade inte mkt tid på mig att hinna med matlagning, städning osv.

Fram tills nu efter nyår var nog de tuffaste månaderna i mitt liv...  Jag kämpade för att hinna med allt här hemma, ha tid för Flisan & att få upp mjölkproduktionen & det var det tuffaste. Köpte en liten ersättningstetra, ifall att, men den använde jag aldrig. Jag ville fortsätta amma, så under hans tillväxtperioder under sommaren, så blev produktionen mindre, men oxå pga att jag var så stressad. köpte ett amningsté från Hälsokost , 20 påsar för 75 kr.. Hjälpte inte ett dugg..  Beställde ett amningsté (lös) i 100gr påse för 36kr st från Minimundus. Köpte 2st, lika bra att testa. 

Hade blivit tipsad på Familjeliv om téet & jag kan bara säga att det faktiskt funkar!!   Jag drack flera stora koppar amningsté om dagen i ca 4-5 dagar samt massa vatten & då jäklar!!  ;)  Det fullkomligt virvlade ut mjölk från brösten, även när Charlie ammat en bra stund & släppt tutten när han slumrat in.

Fortsatte dricka téet 1-2 koppar om dagen i ca 2 veckor. Har kvar 1½ påse, så det är drygt så in i vassen.   :)

Nu är lille herrn sur ;)

Först när han lärt sig att sitta & därmed kunna roa sig på ett annat sätt började jag hinna med lite mera. 

Kommentarer
Postat av: Milla

Jag vet inte allt som du har varit med om i ditt liv men jag har förstått att du har haft det tufft många gånger..och jag ska inte säga att jag vet hur det är att vara ensamstående eller som jag vill kalla det..ENASTÅENDE,men jag har förståelse för hur det måste vara och har varit..När jag läste
detta inlägget så blev jag rörd och önskade ännu en gång att jag kunde göra nånting..Jag vill tala om för dig vilken stark tjej du ju faktiskt måste vara,jag tror du är en "överlevare"i ditt sätt att vara.Fortsätt att kämpa för dig och dina barn.Hoppas att Charlie har kryat på sig och att det är bra med flisan..Hoppas din helg blir solig,lugn och alldeles underbar(håller tummen)***KRAM***

2008-05-09 @ 10:14:11
Postat av: Helle

Tack Milla :) Som vanligt värmer dina kommentarer & kramar :)
*kram*

2008-05-09 @ 10:30:09
URL: http://heahog.blogg.se
Postat av: Louise

verkligen strongt av dig. Kan inte riktigt sätta mig in i sitsen men verkligen starkt jobbat!!

2008-05-09 @ 18:45:45
URL: http://louise1.blogg.se
Postat av: haringenblogg

Ammar du Charlie fortfarande? Hur länge ammade du honom?

2008-05-09 @ 18:58:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0