heahog

Tog bort mitt senaste inlägg. Vissa kommentarer var lite väl arga & så & det var inte meningen att ni läsare skulle känna så starkt osv när jag skrev mitt inlägg. Jag behövde bara få ur mig lite, men jag tackar för er empati & omtanke.

Det verkar som de i släkten det berör tog åt sig hårt av mitt inlägg & förmodligen av kommentarerna & det var inte heller meningen. Jag ville som sagt bara skriva av mig, för när det blir för mkt så kan man inte hålla vissa saker inom sig.

Jag kan inte fortsätta trycka ner saker, av rädsla att krascha igen, men jag har jävligt svårt att prata om sånna här saker till de det berör, av just rädslan att förlora dom helt osv.

De får vara förbannade osv men jag kan inte rå för hur jag känner, lika lite som att de inte kan rå för att de aldrig kommer kunna förstå. Då kndes det som spiken i kistan, det blev så markant & så även mina känslor. De säger ju aldrig nåt heller, men som sagt, de kommer nog aldrig kunna förstå hur jag känner, vi kommer från helt olika världar känns det som.

De har aldrig växt upp som jag, de har aldrig känt sig så oälskade som jag osv. Vissa saker i mitt förra inlägg som jag skrev är inte inte bara dom som fått mig att känna eller som jag hört det ifrån, det finns andra oxå, som jag inte har blodsband till.

Jag kände bara att det blev för mkt. Kke dumt att skriva i bloggen, men jag behövde få ur mig det lite, jag har levt på de stunder då jag kännt mig som en av dom så länge, men det har hänt & sagts så mkt oxå som har gjort att jag känner som jag gör.

Nu ska jag försöka få min övertrötta son att sova middag, han har inte sovit nåt alls sen 8 imorse...